Jag är i tagen och ska bygga ihop en mediadator. Visserligen har jag redan en PS3 som fungerar i nån bemärkelse men 1) den har inte riktigt stöd för alla format jag skulle vilja använda 2) den är inte tillräckligt tyst 3) den klarar inte av vanliga sorters nätverksutdelningar (nfs, samba)
Hårdvaran blir ett sånt här
Processorn är något av en vekling, 1500Mhz Via C7 men grafikhårdvaran ska ha stöd för både mpeg2 och h.264 genom XvMC vilket jag hoppas ska bli bra.
1GB minne, mest för att jag inte kunde hitta några 512MB-moduler (pris 200kr så...)
En trådlös usb-dongle för nätverk. Allt nät hemma går över luften, jag använder endast sladdar där jag måste (vilket blir alldeles för ofta ändå).
Chassit är billigaste jag kunde hitta - den ska stå gömd bakom tv-möbeln så det spelar ingen större roll.
Allt som allt gick det på 3066kr.
Som vanligt skjuter man sig i foten på en del grejer. Först är den ju inte fläktlös. Bummer. Men jag hoppas kunna stänga av den nu när jag inte kör med nån disk i.
Det andra är att den inte har något 5.1-ljud ut separat från HDMI. Ett mindre problem kanske men lite synd eftersom jag i dagsläget låter ljudet gå till ljudanläggningen (man kan inte kalla det stereon längre nu när man pratar om surround eller hur?) och bilden direkt till tv:n.
Mjukvaran tänkte jag köra från en en vanlig flash-sticka jag hade liggandes, nu med 4GB+-minnen går det ju att köra en helt vanlig Ubuntu direkt, det tror jag kommer spara mig timmar på förenklat underhåll jämfört med att köra någon nedbantad version. Många rekommenderar compact flash med IDE-gränssnitt istället, man jag tänker prova så här i alla fall så får vi se.
Nu är jag rejält sugen på att sätta igång.
söndag 18 maj 2008
lördag 5 april 2008
Björntjänster
Ibland får jag känslan av att vi missat något. Alltså vi som är barn av internet.
Vi har låtit det datoriserade ta över, vi lyssnar på mp3:or istället för cd-skivor, ingen med självaktning verkar äga ett vanligt fotoalbum - bilderna ligger ju på flickr eller picasa,
filmer är packade med xvid och hämtade från piratebay.
I debatten hör vi att det här är för jävligt. Upprörda film- och musikskapare uttalar sig om att det inte skulle löna sig att producera film eller musik (trots att det där med fildelning ju pågått en stund och en kris vägrar infinna sig). Normalt skulle jag säga att de kanske har rätt, men att det spelar mindre roll inför det faktum att internet idag gör det möjligt att kopiera den här typen av material för 0 kr per kopia. Inför den kraften kan vi fly eller illa fäkta.
Men det är inte det jag egentligen är på spåren i mina funderingar ikväll. Istället vill jag föreslå att vi kanske helt enkelt gör oss själva en björntjänst i vår iver att ta till oss den nya tekniken.
Egentligen är det inte priset som står i fokus (det spelar roll, men det är inte det viktigaste), det är tillgängligheten. Idag om man blir sugen på att lyssna på en grupp eller nån särskild låt så är man bara ett par knapptryckningar borta - vill man se en film fungerar det på samma sätt. Mitt fotoalbum finns tillgängligt på nätet från vilken dator som helst, varför skulle jag vilja ha det i en fysisk mapp?
Jo, kanske för att det faktiskt sänker värdet på att titta på bilderna? Eller nej, inte sänker värdet, men vi förstår sämre att uppskatta dem! Det finns ju ändå så många och de finns där jämnt om jag skulle bli sugen. Pappas diabildsprojektor med filmduk och familjekväll är utrotningshotad (det är ok att hurra här, jag tror ni förstår min poäng ändå ;)).
Musik är likadan. Att äga en skiva har blivit mindre intressant, inte för att man inte uppskattar en hel del musik utan för att man hellre laddar ner den stund man blir sugen (eller bygger upp sin gigantiska musiksamling efter samma resonemang).Vi tycker av någon anledning att det är bättre att låta våra infall för stunden styra.
När var senaste gången du verkligen lyssnade på en skiva? Alltså som i dra ur kontakten på telefonen, på med mysbelysningen, horisontal ställning på soffan och bara njut av ljudet? Idag är musiklyssnande i regel en bisyssla, något vi gör samtidigt som vi gör något annat, trots att musik i regel inte är sämre idag - snarare tvärtom.
Så nästa gång du får för dig att skicka en länk till en bild på facebook - fundera en stund på om du inte skulle ta och printa ut fotona och hälsa på personen i egen hög person istället. Om du får ett tips om en bra skiva, prova att köpa den fysiskt och avsätt den där 1,5 timmen bara för att lyssna på den. Jag tror du kan komma att upptäcka en varm känsla som du inte upplevt på många år och det är inte känslan av att göra något lagligt - det är inte det som är poängen - utan känslan av att verkligen, verkligen uppskatta något.
Vi har låtit det datoriserade ta över, vi lyssnar på mp3:or istället för cd-skivor, ingen med självaktning verkar äga ett vanligt fotoalbum - bilderna ligger ju på flickr eller picasa,
filmer är packade med xvid och hämtade från piratebay.
I debatten hör vi att det här är för jävligt. Upprörda film- och musikskapare uttalar sig om att det inte skulle löna sig att producera film eller musik (trots att det där med fildelning ju pågått en stund och en kris vägrar infinna sig). Normalt skulle jag säga att de kanske har rätt, men att det spelar mindre roll inför det faktum att internet idag gör det möjligt att kopiera den här typen av material för 0 kr per kopia. Inför den kraften kan vi fly eller illa fäkta.
Men det är inte det jag egentligen är på spåren i mina funderingar ikväll. Istället vill jag föreslå att vi kanske helt enkelt gör oss själva en björntjänst i vår iver att ta till oss den nya tekniken.
Egentligen är det inte priset som står i fokus (det spelar roll, men det är inte det viktigaste), det är tillgängligheten. Idag om man blir sugen på att lyssna på en grupp eller nån särskild låt så är man bara ett par knapptryckningar borta - vill man se en film fungerar det på samma sätt. Mitt fotoalbum finns tillgängligt på nätet från vilken dator som helst, varför skulle jag vilja ha det i en fysisk mapp?
Jo, kanske för att det faktiskt sänker värdet på att titta på bilderna? Eller nej, inte sänker värdet, men vi förstår sämre att uppskatta dem! Det finns ju ändå så många och de finns där jämnt om jag skulle bli sugen. Pappas diabildsprojektor med filmduk och familjekväll är utrotningshotad (det är ok att hurra här, jag tror ni förstår min poäng ändå ;)).
Musik är likadan. Att äga en skiva har blivit mindre intressant, inte för att man inte uppskattar en hel del musik utan för att man hellre laddar ner den stund man blir sugen (eller bygger upp sin gigantiska musiksamling efter samma resonemang).Vi tycker av någon anledning att det är bättre att låta våra infall för stunden styra.
När var senaste gången du verkligen lyssnade på en skiva? Alltså som i dra ur kontakten på telefonen, på med mysbelysningen, horisontal ställning på soffan och bara njut av ljudet? Idag är musiklyssnande i regel en bisyssla, något vi gör samtidigt som vi gör något annat, trots att musik i regel inte är sämre idag - snarare tvärtom.
Så nästa gång du får för dig att skicka en länk till en bild på facebook - fundera en stund på om du inte skulle ta och printa ut fotona och hälsa på personen i egen hög person istället. Om du får ett tips om en bra skiva, prova att köpa den fysiskt och avsätt den där 1,5 timmen bara för att lyssna på den. Jag tror du kan komma att upptäcka en varm känsla som du inte upplevt på många år och det är inte känslan av att göra något lagligt - det är inte det som är poängen - utan känslan av att verkligen, verkligen uppskatta något.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)